Förfalskningsmaterialismen och hur vi hjärntvättas till att köpa oss själva

Det är något kusligt som slår mig när jag ser reklam och det jag kommer att skriva nu är säkerligen inget nytt men några aspekter har slagit mig extra mycket sista tiden. Just det här med hur produkterna mer och mer går ut på att "skapa oss" till vad vi ska vara. Att det mer och mer går in på det mest grundläggande av identiteten känns så påfallande och störande som aldrig någonsin, och framför allt handlar det förstås om alla produkter som handlar om vår egen fysiskhet. Men frågan är då: vad är det den här reklamen jag menar egentligen säger, vad är budskapet?
Vi hugger in på några av klyschorna från utseendemarknaden som alltmer riktar in sig på båda könen även om ännu kvinnor är de mest utsatta för ytförändringspropagandan: Skaffa färg, få len hud, få bra hy... vi har alla sett och hört de här sakerna till leda - raden av snarlika budskap kan göras lång och vi dränks i dem ständigt. Vad som genom dessa omtugganden på snarlika budskap antyds ganska brutalt att utan detta extra är människorna i ett samhälle någon sorts närmast genomskinliga och färglösa ingenting. Utan köpta produkter har vi ingen hud, ingen färg, inget leende, inga juicedrickande familjer och vänner - och detta visar man med de vanliga långsökta och övermanipulerade färgskiftningar och ljuseffekter som gissningsvis ingen ser utanför en tv-ruta utan en avsevärd mängd droger i sig. Samma reklam nu antyder att glädjen, attityden och personligheten förbättras genom dessa produkter - vi ser ju hur leende och framgångsrika och bra i relationer användarna blir. Det betyder underförstått då att lika tomma på färg och genomskinligt gråaktiga som vi antyds vara utan de här fantasiprodukterna, lika lite har vi någon personlighet utan dem med denna materialistiska logik. Vad som sägs är alltså i pricip att vi inte existerar som människor och personer utan dem!
Utan att ha tillfrågats vad vi själva anser om saken har vi gradvis och på ett smygande sätt av reklamvärlden reducerats till manetliknande amöbavarelser i den kommersialistiska världsbilden. Vi får lära oss att vi måste jaga efter pengar för att kunna köpa oss själva, för att faktiskt existera. Det ironiska är ju förstås att om folk inte köpte de här produkterna är det enda som inte skulle existera just de företag som försöker pracka på oss dem...

Jag är inte helt emot reklam och jag är inte kategoriskt emot produkter som kan framhäva eller påverka ens utseende för att nu nämna den mest ytliga aspekten av marknadsföringens materialistiska budskap (även om jag tycker möjligheterna att göra om sig är närmast skrämmande numera). Det jag vänder mig emot med ilska är de konsekvenser som den påträngande marknadsföringen av dem medför och de kan sägas vara huvudsakligen två: För det första innebär tillgången till alla de här produkterna att vi alla ställs inför en mängd nya och påhittade val och beslut som man försöker pressa på oss och som huvudsakligen går ut på att vi själva väljer vår skenbara intressanthet och materiella standard och inte minst vårt yttre i en mycket högre grad än någonsin och därför anses ansvariga för det - och därmed skulle det vara vår egen brist på engagemang eller investeringar i detsamma som bär ansvaret för om vi inte passar in i dagens mallar. Detta blir som en form av beskyllning när vi inte når upp till avsedd struntnivå just därför att vi kan engagera oss om vi vill i alla dessa oräkneliga frustrerande val. För det andra finns som sagt antydningen ständigt närvarande om att vi inte egentligen existerar utan dessa produkter utan måste köpa oss själva om och om igen. Detta är egentligen precis lika kränkande som när en person ständigt säger till en annan att "du är ingenting, kom tillbaka när du är något" - och det "något" som reklamen vill lura i oss att vi kan vara är förstås den skenbart fulländade och framgångsrika förebilden av valfri överbetald sort: kändisen, artisten, en av hollywoodfolket o s v. Vi lärs att glömma att vi existerar genom att man genom en översvämning av bilder och det grupptryck som skapats lär oss att behöva sådant vi inte behöver och inte har och inte kan vara. Allt detta ska alltså vara till för att vi ska få bli vad vi förväntas vara som människor i en värld som omdefinierar betydelsen av vad människan är - hur många motsägelser och dumma antydningar om vad vi i grunden är och behöver kan man egentligen skapa åt oss? Hur förmår vi överhuvudtaget höra de här respektlösa och nedvärderande budskapen om hur vi som människor inte existerar i oss själva? Vi andas, vi har en kropp, vi har förmågan till tankar, känslor, vi har hud, sinnen - har vi köpt något av detta? Nej, vi har fötts med det, vi har fått det som en gåva från början som sådant som ingår i våra mänskliga villkor. Allt detta grundläggande men viktiga ska vi blunda för för att jaga efter annat och köpa en själ bestående av saker som ligger i färgglada förpackningar uppradade på hyllor - just detta beteende lär oss det människoförfalskande och tämligen hypermaterialistiska samhälle vi lever i. Och ja, det gör mig rejält arg, det har inte blivit bättre utan de här dumheterna dränker oss mer och mer genom mediabruset och den ökade inkomst- och levnadsstandardfixeringen omkring oss.

Kära reklambyråer, alla ni av era produkter besatta affärsmän och alla ni ytans produktutvecklare som bidrar till denna hysteri genom att förse oss med allt detta strunt - SKAFFA ETT LIV! Sitt ner på en stol i fem minuter och existera, andas, se om ni upplöses i atomer eller om ni upptäcker att ni faktiskt har en kropp, sinnen och en mental verklighet som alla andra! Om ni då går upp i rök har sannolikt naturlagarna förändrats och jag tror vi alla kan räkna ut oddsen för att något sådant skulle hända ganska lätt.

Det mesta av detta är som sagt inget nytt men...

Att vara en vara eller inte vara, är det verkligen frågan vi bör vara sysselsatta med?